Känns som att det enda jag gör är att vänta på ett liv som aldrig kommer. Livet då man har ett jobb. Livet då man har ett eget hus. Livet då man slipper vara beroende av andra personer.
Idag har jag igen börjat tvivla på mitt framtida yrkesval. En hel del hinner hända på 3 år, men nu känns det som att jag utbildar mig till något som det kommer att vara svårt att hitta jobb i.
Har funderat på att bli fårbonde, och också på att öppna en butik med lågkolhydratsprodukter. Men jag känner mig inte skapt för försäljningsbranschen och kundbetjäning...när kunderna är bra är det förstås roligt, men har blivit avskräckt av de dåliga kunderna. I en butik med lågkolhydratsprodukter skulle man ju förstås kunna diskutera det som man är intresserad av. Och också kunna ha en fårgård vid sidan av.
Decisions, decisions. Kanske man går och blir kostrådgivare i Sverige till sist.
Blir stressad av min nuvarande livssituation. Hoppas det ordnar sig under kommande månader.
