Inspirerande människor

Min personliga drivkraft i vardagen är folk som inspirerar mig. Inspirationen är antingen seglivad eller sprudlande, och nu just är det den sprudlande som fattas. Den seglivade inspirationen som håller mig vid ytan får jag från mina vänner, djuren och familjen, men den sprudlande som jag får av nya bekantskaper har varit låg i höst. Jag har känt mig mer trött den här hösten också.

Idag har jag varit full i skratt ändå, vilket jag inte har varit på länge. Jag tror det beror på någon i skolan idag, men jag är inte säker. Kan ju vara kaffet också, eller autocorrect texterna jag läste. Ändå var det skönt att kunna skratta hysteriskt åt något helt löjligt.

Jag brukar oftast ha någon som jag tycker lite extra mycket om, men nu känner jag mig mest tom. Ingen att ha spontana fnissningar åt, eller att tänka på i tid och otid. Har så mycket skolarbete också så det rinner nästan över ibland.

Nu ska jag nog rycka upp mig lite och gå och handla lite ägg. Hemska tanke att jag inte har ett enda ägg kvar, brukar ju finnas minst 30 i förrådet.

Dark away.

Snöfall

Nu är julen här, i mitt huvud åtminstone. Alltid när det börjar bli vitt ute tar jag fram ljus och spelar julmusik. Tyvärr har julkänslorna nästan gått över vid jul, men man får väl göra det bästa av det och njuta så länge man kan. Nu är jag väldigt snål på pepparkakschoklad, som tur (tyvärr?) har de redan börjat med julgodis i butikerna.

Julhysterin som börjar 2-3 månader i förväg förstår jag nog inte alls. Man behöver ju inte överdriva, och jag tycker att själva meningen av att fira jul har försvunnit. I alla fall i mitt liv. Eftersom jag inte har något barndomshem att åka till och fira jul så samlas vår familj inte som förr. Med familjen på så många olika håll också så är det inte riktigt samma längre.
Vi får se vad som händer.

Nu lyssnar jag på Michael Bublé som sjunger julsånger och till mina örons olycka sjunger han Ave Maria med amerikanskt uttal. Vilken plåga! All heder till Bublé och hans röst, men nej. Ave Maria ska sjungas med rätt uttal.

En annan plåga nu just är skolan och alla skolarbeten. Satt sex timmar igår och plitade ihop ett grupparbete som skulle bli 8 sidor text + pärm och litteraturförteckning. Det slutade med 17 sidor. Hoppas man inte får minus för för mycket text. Har också väldigt mycket i alla kurser, och min egentliga fritid är obefintlig. När jag hoppar över två körövningar på grund av skolarbete vet jag att jag har mycket att göra. Kören är ändå något jag brukar prioritera. Mina vänner har jag inte träffat på en evighet heller. Allt jag ser är två pälsbollar.

Nu ska jag läsa färdigt mitt Vasablad och fixa frukost.

Magen som Gud glömde

Det här inlägget skrev jag från min telefon 3.10.2013. Av någon anledning hade det inte publicerats, så jag gör det nu!

Jag ligger i sängen och ska försöka sova medan magen ännu en natt gör uppror. Jag vaknade igår natt 3-tiden, efter att ha kastat mig runt i sängen, och mådde så otroligt dåligt. Det brände och sved i magen och jag sprang upp flera gånger. 5 -tiden kastade jag upp och jag måste säga att pH-värdet kändes som det skulle ha varit på minussidan..

Idag var jag till sjukhuset på öronkoll och vi bestämde att jag skulle gå igenom en ballongutvidgning av trumpetgången. Jag tog blodprov och så fick jag tid till magnetröntgen i november. Han sa att det inte är något mirakelingrepp men jag hoppas att det skulle vara ett bättre alternativ till tuben i trumhinnan som jag har haft i många herrans år.

Det var nog sjuka dagen idag. Två orsaker till värk i magen och ett sjukhusbesök Får se hur jag överlever natten. Kiselgelen intagen och pepcid och miranax.

Blä
Sandra

It's a good day to have a good day

Jag sitter med oljeinpackning ricinolja/kokosolja i håret, ved brinner i spisen, en varm speltsäck placerad på axlarna och har nyinstallerat virusprogram. All in all en helt bra start på dagen.

Jag struntade i att gå på föreläsning idag av någon anledning. Med tanke på förra veckans plågsamma upplevelse så kändes det inte så lockande, även om jag inte hade lika brutal värk när jag vaknade idag som jag hade då. Det här med värk är nog jobbigt måste jag säga. Man upphör liksom att funktionera normalt, och det som var roligt förr känns nu bara jobbigt. Jag brukade fnysa åt att folk måste vara så otrevliga på grund av att de är sjuka i kroppen, men nu förstår jag varför det blir som det blir. Är man sjuk en längre tid och värker något så förbannat är det inte konstigt att man blir led på allt och alla.

Något jag tänker på idag är hur tur man har som har folk som bryr sig om en. Vänner är ju bra i sig, och som bonus får man deras föräldrar som också bryr sig om en. Det här tänker jag på speciellt nu när jag hör elden dundra i spisen. Också samtalen med vännerna är något som jag ibland glömmer bort att jag tycker om. Jag brukade egentligen inte vara sån pratkvarn förr, antagligen på grund av mottagaren. Man lär sig mycket om sig själv och andra i processen. Att uttrycka mig är något jag ofta har svårt med, men nu börjar jag märka att jag har blivit bättre på det. Om det beror på åldern eller övning eller både och vet jag inte.

Jag har också tur som har så lugna djur. Det är skönt att Tindra kan ligga längre än mig och dra sig och Quila hittar på sitt eget. Det enda påhittet av Quila som jag inte uppskattar så hemskt mycket är att hon klöser på min säng och travar rakt över min telefon, böcker och glasögon på nattduksstolen när hon tycker att jag ska vakna och ge henne mat.

Idag borde jag skriva på ett av våra många grupparbeten i skolan. Som vanligt är man trög och tror att man har massor av tid kvar. Så trött man kan bli på sig själv ibland. Fast jag har ju haft väldigt mycket värk på sistone som har påverkat min tankekapacitet och ork att ens öppna en bok.

Det är inte kul att känna att man är trött på att läsa när man vanligtvis är en bokslukare. Alltid när ett måste kryper in i bilden går det trögt. Och när man inte själv får välja fritt vilka böcker man vill läsa blir det ännu tyngre. Förhoppningsvis går nästa bok lätt att läsa - Jens Lapidus - Aldrig fucka upp.

Nu ska jag snart gå ut med doggen i det vackra vädret. Som tur har man också en kaffetår med vännerna att se fram emot idag!

Tindra är en tröttIS

Sandra

Bring back the locks

Under en tid nu har mitt hår varit väldigt, ja, helvetiskt. Smutsig rishög kan man väl för enkelhetens skull kalla det. Men nu så! Idag började jag med balsammetoden igen. Jag rengjorde med ett schampo som inte hade extra vårdande egenskaper och oj, vad mitt hår känns rent! Synd bara att jag har tusen hårprodukter jag inte kan använda..Får väl stuva undan dem i någon låda tills jag kommer på den dumma idén att använda dem igen.

Sandra

(No cats were harmed during this photosession)

Välkommen John Blund

Jag får ofta inspiration till mina blogginlägg när jag är ute och går med Tindra. Det är skönt att ta en paus från alla intryck jag får från skolan och internet, men jag glömmer lätt hur skönt det är att bara vandra runt. På sistone har jag haft väldigt dåligt med motivation att röra på mig också. Jag känner mig allmänt lat och trött. Inatt har jag bara legat och vridit av och an, alla tankar i ett virrvarr. Jag fick gå upp flera gånger och skriva ner vad jag funderade på så att jag blev av med tankarna. Jag sov ändå dåligt resten av natten och vaknade med ordentligt sjuk mage. Fanns inget annat än att hoppa över morgonens norska-lektion och gå och lägga mig igen. Jag blev bättre framåt dagen och kunde gå på eftermiddagens lektion.
Jag börjar känna av det lite igen nu, men jag hoppas jag får en bättre natt i natt.

Min säng är nog väldigt smal. Jag är van att breda ut mig när jag sover, med armarna huller om buller. Nu känns det som att jag sover i en sarkofag. Speciellt när min katt ska sova bredvid mig varje natt. Som tur vill hunden också ha ordentligt med rum, så hon kommer inte och trängs i min säng.

Nu när det har blivit kallare har jag börjat elda. Mina pyromaniska färdigheter börjar bli bättre nu (tack vare Google), men det är nog att gå bakåt i tiden när man eldar för att inte frysa. Det är mysigt att elda, men charmen försvinner lite när man är beroende av det. Jag har en del ved i förrådet, men det räcker nog inte hela vintern. Där får man för att man har varit lat och inte åkt och huggit ved i utbyte mot gratis torr ved. Å andra sidan har varken jag eller de haft tid för sånt, så att det skulle ha passat allas scheman.

Inspirationen jag fick när jag var ute med hunden skulle resultera i ett inlägg om vad jag vet som 23-åring. Så långt kom jag inte ikväll, vi får ta det en annan gång. Jag har annars kommit på flera idéer på vad jag skulle kunna skriva på bloggen: kolumnövningstexter och kanske dikter om jag vågar mig på att publicera dem. Som vanligt blir jag påverkad av vad vi gör i skolan, vilket nog är positivt, men jag hoppas att någon av idéerna stannar och blir verklighet. Med den här farten riskerar idéerna att stanna i tanken.

Nu ska jag paja min mage och läsa en av de många böcker som jag håller på med.
Sandra