Lingvist? Javisst!

Idag fick jag höra färöiska för första gången. Vilket intressant språk! Som tur går det en kurs i färöiska nästa höst, men så länge kan man ju inte vänta. Jag hade tänkt lära mig lite redan idag efter lektionen men jag bestämde mig för att andra skoluppgifter var viktigare. Kanske jag hinner lite imorgon efter lektionen i norska.

Idag kom jag fram till att jag nog ska hitta på något inom Norden som framtida yrke. Jag måste bara komma på vad. Jag har som plan nu att lära mig åtminstone grunderna i norska, danska, isländska och färöiska. Den största utmaningen kommer nog att vara att kunna särskilja språken, i synnerhet danska och norska. Redan nu har jag svårigheter eftersom jag går en vanlig kurs med danska som föreläsningsspråk och på samma gång även en språkkurs i norska. Jag försöker tänka, skriva och läsa på norska medan jag på samma gång hör en massa danskt babbel i min hjärna. Inte så konstigt att man blir alldeles virrig i skallen.

Det här med att skriva ett kort inlägg på norska varje dag går, som ni ser, väldigt bra. Jag funderar ut passliga ämnen under dagarna men kommer inte till skott med att skriva ett inlägg. Jag har väldigt fina formuleringar i min text idag tydligen. Där får man då man läser svenska som modersmål.

Nu börjar det bli sent och jag har tidig väckning imorgon. Ska passa på och läsa lite i Kjell Westös "Gå aldrig ensam ut i natten" som jag har valt att läsa i litteraturkursen. Den är hittills ganska bra, en av de bättre finlandssvenska böckerna jag har läst.

Godnatt

Sandra

Söndagsfrulle

Har just ätit färdigt en lång söndagsfrukost och sett ett spännande avsnitt av Stargate Atlantis. Jag gjorde nästan en hel kanna te och är inne på den sista koppen. Grannhusets ena kattägare är ute och går med sin söta katt i koppel. Just FYI.

Jag kunde inte sova igår kväll, och senast jag tittade på klockan var den halv fyra. Man skulle ju inte kunna tro att kroppen visste att det var lördag och att det var dags att vara vaken länge. Men tydligen.. Söndag är oftast en sova-länge-dag för mig men jag vaknade 8.30 av mig själv, så det var bara att stiga upp och gå ut med hunden då. Jag drömde en hel massa mardrömmar om tänder som faller ut och barn som faller och mosas. Helt sjukt.

Nu känner jag att det här inlägget blir jätteslött. Jag känner mig också väldigt slö.
Idag ska jag och mamma bege oss till Köklot för att leta katt, och frosta ur frysen. Katten ska till mommos om vi hittar den, så hoppas den kommer fram.

Jag kom på en idé på fredagskvällen att jag ska börja skriva korta dagliga inlägg på norska för att öva. Som tur har man ju en viss nära vän som är norska så kanske man får en liten input då och då :)

Nu ska jag slöa vidare en stund.

Sandra

Lycka är att ha ett hem

Jag trivs i min lägenhet. Den är luftig och ljus när det är ljust utomhus. Visst finns det saker som kan förbättras och förstoras, men just idag känner jag mig riktigt som hemma. Det är skönt att kunna vara hemma utan att känna att man måste bort. Jag har bott på ställen där jag har varit stressad av att vara "hemma" - ställen som inte känts som ett hem.

Snart är det dags att börja elda för att hålla upp värmen här. Förhoppningsvis håller den här värmeböljan i sig så att jag behöver elda så lite som möjligt. Det är mysigt att elda, men mitt vedförråd är inte speciellt välfyllt och den andra energikällan är dyra elelement som gör att elkostnaderna skjuter i höjden.

Efter sommarens fullspäckade schema med något att göra varje helg, känns det skönt att kunna ta det lugnt en hel lördag utan att behöva stressa någonstans. Under sommaren jobbade jag också de flesta lördagar och när man hade program på kvällen blev det ofta stressigt att hinna med allt som skulle göras innan man skulle på fest (som programmen oftast bestod av). Ett minus är nog ändå att man inte ser kompisarna så ofta längre. Jag verkar vara den enda som inte har fullspäckat helgschema hela tiden. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men med tanke på att min hjärna har fått gå på högvarv med skolrelaterade saker är det skönt att bara vara på helgen. Det blir säkert tråkigt i längden, men än så länge är det helt okej.

Jag såg att de söker en veterinärassistent på veterinärkliniken där jag hade min praktik i Spanien. Hade jag vetat om det tidigare före höstens termin och anmälan om närvaro hade jag kanske tagit skolledigt ett år och åkt dit. Det hade varit perfekt för mig eftersom deras kunder mestadels kommer från Nordens länder. Då hade jag fått arbeta med det jag är utbildad till och på samma gång öva danska, norska och spanska. Vilken chans! Men det är ju inte möjligt för mig att göra det nu.. Om de söker ännu nästa år kanske jag åker iväg.

Nu tänker jag göra precis det jag har lust till. Måste bara bestämma mig för vad jag har mest lust till att göra. Kanske jag syr färdigt min svarta halsduk, eller gör någon skoluppgift. Som tur är många av mina kurser intressanta, man måste bara komma bort från tanken att det är SKOLuppgifter och att såna är jobbiga.

Tänk positivt - lev positivt!

Sandra

Pianot och jag

Jag har just suttit någon timme och klinkat på synthen. Helst skulle jag ju ha ett riktigt piano, eller t.o.m. en flygel. Jag tror inte grannarna skulle vara så glada om jag skulle ha en flygel här.

Jag har spelat piano så länge jag kan minnas. Det började på lågstadiet i ettan då jag imiterade vad de andra spelade. Då tyckte mamma det skulle vara jättebra för mig att börja i musikskolan. Det tyckte jag var en dålig idé. När jag var liten var jag väldigt "mamis" och skulle inte göra något nytt och obehagligt. Jag var ändå ganska vild unge hemma och lekte med kompisarna långt hemifrån i skogen men när det kom till "jobbiga" saker där man skulle prestera var jag inte alls nöjd när jag blev "ivägskickad" på sånt. Jag kunde inte ens vara på dagis, för där mådde jag väldigt dåligt och var ledsen varje dag, minns jag.

Tillbaka till pianospelet.
Det visade sig att jag hade den bästa tänkbara läraren man kunde ha. Med Katri utvecklades jag även om det tog extra länge eftersom jag inte hade något piano hemma, men jag övade i skolan och hos en kompis. Musikteorin som vi gick på samma gång var nog det tråkigaste jag visste, mest för att det var en skola utanför den vanliga skolan. Nu undrar jag hur man överlevde alla dessa år i grundskolan som man tyckte var så förfärligt tråkigt.

I musikvärlden kan man genomföra prov på sin kunskap s.k. 1/3, 2/3, 3/3, lilla ettan, stora ettan eller allt vad de nu heter, i både pianospel och musikteori. När jag hade genomfört musikprovet 2/3 sa "juryn" att jag inte kommer att klara 3/3 utan piano hemma. Ja, att köpa piano med den ekonomin som vår familj hade var nog inte tal om. Jag tycker det var orättvist av dem att säga på det där viset för det är något som har spökat i både mitt och min mammas huvud efteråt.

Jag minns inte när jag genomförde 2/3, det kan hända jag var 12-13 år då. Jag har aldrig egentligen haft några stora ambitioner med mitt pianospel. Det enda som musikproven gav mig var sjuk mage, och drog ner på mitt musikintresse. I alla fall var ju nästa steg 3/3, men då flyttade vi från Malax till Korsholm och jag började på Korsholms musikinstitut istället. Jag är väldigt mån om att ha en bra lärare, det är sådana som motiverar mig att utvecklas oavsett vilken sorts skola det är. Läraren i Korsholm kunde ju då inte mäta sig med Katri, vilket resulterade i att min utveckling inte fortsatte som den skulle ha kunnat göra. Jag genomförde 3/3 i musikteori men än idag har jag 3/3 musikprov ogjort. Jag tror inte att jag någon gång kommer att satsa på det heller, eftersom det inte skulle ge mig något. Enda orsaken att jag har genomfört proven är för att jag har varit tvungen, och ja, jag vet inte om det här faktiskt är bästa sättet att ha undervisning.

 Jag kan ju så vackert säga att jag är utbildad till klassisk pianist, men vart den kunskapen har tagit vägen vet jag inte. Vad gör man med sånt? Bättre skulle det ju ha varit då att lära sig att kompa så att man kan göra något roligt med vad man kan. Jag satt just och hittade på egna melodier och komp men det är ingenting mot vad jag skulle kunna om de hade lärt mig att kompa i musikskolan.

Nåja, jag får väl ta saken i egna händer igen och låna en bok om komp. Inte riktigt samma sak med min dåliga självdisciplin.

Sandra

Media och böcker

Med tanke på rubriken skulle man ju kunna tro att jag ska skriva något världsomsvepande om böcker i media, men så är inte fallet!

Det som är bra med första veckan i skolan är att man inte behöver förbereda sig inför lektionerna något nämnvärt. Det som är sämre är att man få utstå introduktion efter introduktion, som nog väcker intresse men som kan bli väldigt segt efter en stund.

Jag har inte känt av molnighet i huvudet på länge men idag har det varit riktigt dåligt. Det började på dagens första lektion som vi hade i datasal. Varje gång jag har lektioner i datasalar blir jag jättetrött och dåsig. Läste på internet att det berodde på att koldioxidhalten ökar om det inte är tillräckligt bra luftkonditionering. Att studera i små rum eller större grupper är nog tungt, och det är synd att det ska påverka ens koncentration.

Nu är jag trött och värker i nacken och ryggen av allt sittande på opassande stolar. Hoppas kroppen vänjer sig snart, men jag borde nog aktivera mig mer när jag kommer från skolan så att jag inte är så stel.

Idag lärde vi oss lite om att skriva i media. Intressant ämne men vi kom nog inte så långt på de två timmarna vi hade, undrar hur resten av det temat blir.

Vi hade också första lektionen i vår 10 studiepoängs litteraturkurs. Första delen består av vuxenlitteratur och såklart ska vi läsa en massa böcker nu igen. Jag är inte så förtjust i att läsa böcker på kommando, som tur var det ändå ganska bra utbud på litteraturlistan. Jag har redan varit och lånat två av böckerna och döm om min förvåning om jag inte igen lyckades välja de tjockaste böckerna. Jag har inget emot att läsa tjocka böcker, men när man ligger inom en tidsram blir det stressigt när man ska plöja igenom dem. Förhoppningsvis är de lätta att läsa och analysera. Har just läst två lika tjocka böcker på ganska kort tid så månne det inte ska gå, jag får helt enkelt byta ut film mot bok.

Tindra fick en riktig "hurvel" av Quila idag så hon började blöda på örat, stackarn. Quila fick en omgång kloklipp och Tindra fick sårputsning, men jag fick dra fram henne då hon hade gått och gömt sig under sängen.

Nu ska jag och Tindra gå ut på prommis!

Hej hej hej

Sandra

Kastajaiset/Dopdag

Idag blir alla nya studenter på uni "döpta". Det vill säga, de delas in i grupper, springer runt vid olika stationer och får slutligen gå i en hinderbana med förbundna ögon genom diverse äckliga saker. Till sist blir de kastade i en vattenrutschbana bestående av en plastpresenning och en vattenslang. Jag cyklade just förbi och önskade att jag var en av dem som stod i halare och drack och dansade till musiken som dånade från en bil.

Studieliv är kul, men jag är alltid så trög att ta mig ut på olika evenemang. Jag behöver nån som drar, och nu när E inte är här känns det som att jag inte har någon som drar eller som jag kan dra ut.
Studiekompisar är nog en stor del av upplevelsen att studera på universitet, men att hitta studiekompisar har inte varit en prioritering eftersom jag studerar i min hemstad och har mina gamla kompisar inom räckhåll.

Som M så fint sa en gång: aktivera, aktivera!

Nu ska jag aktivera ut-och-gå-med-hunden musklerna och sen ska jag snabbt kasta i mig något att äta innan jag trampar iväg till PF och körövningen.

Velociped det enda rätta är.

Sandra

En liten kaffekopp

Jag njuter hittills av mitt schemaupplägg! Jag antar att jag kommer att hata det senare när jag kommer på att jag vill hinna med något annat om dagarna än att vänta på nästa lektion. Men nu känns det i alla fall skönt att kunna gå hem och gå ut med hunden i lugn och ro och sedan äta lunch och dricka en kopp kaffe. Sitter nu och organiserar mina papper inför ett nytt mera organiserat skolår (ha-ha).

Jag funderar mycket nu på hur jag ska ställa upp innehållet i bloggen, vad jag ska skriva om och så vidare. Fick ett bra tips av L om att ha ett litet block med mig så att jag inte glömmer mina tankar. De flyger så lätt iväg. Hade funderat om jag skulle öva mig att skriva reportage här på bloggen och även texter på de nordiska språken, och varför inte även finska.

Idag hade jag första lektionen i samma grammatikkurs i finska som jag hade förra året. Det gick inte så bra då, vilket jag till hälften skyller på den dammiga läraren och till hälften på allt annat med ny skola och tusen kurser. Aldrig mitt eget fel ;)

Nu en snabb kopp kaffe med grädde till och sedan susar jag iväg till första lektionen i Nordistik som vetenskap. Spännande! (Har ingen aning om vad som väntar.)

Grattis till mig på namnsdagen^^

Sandra

Förändringens tider..

..blåser förbi!

Man lurar ju ofta sig själv när något nytt börjar; ett nytt år, en ny lägenhet eller i mitt fall ett nytt skolår. Man lurar sig att nu ska jag ta tag i skolan och vara en duktig student. Som för de flesta andra studenter börjar mitt år på hösten i augusti/september och inte med nyår eller första januari.

Idag hade jag min allra första skoldag för höstterminen. Jag steg upp halv 7 och var allmänt lullig, hade svårt att förstå att jag verkligen skulle till skolan. När jag väl var där kom blygheten över mig och jag kunde knappt se mig omkring på vem som var där, vem jag kände från förra året och vem som var nya för mig. Med ganska många klasskamrater på annat håll kändes det ensamt med den tomma raden stolar bredvid mig. Jag tröstade mig med att de flesta satt en och en - vilken tröst alltså!

När jag kom hem från två timmar av otroligt krävande lyssnande på norskaföreläsaren (läs: not), tog jag hunden i kopplet och begav mig ut på promenad. Som så ofta när jag är igång med skolan känns vistelsen hemma som ett töcken. Jag har svårt att koncentrera mig på de två liven som huserar här hemma och på hushållssysslor, men som tur fick jag spritt i kroppen och knoppen efter promenaden och började plocka, städa och diska. Snart var lägenheten skinande ren och redo att ta emot min efterlängtade dator som jag beställde på söndagen. När jag satt på de resterande två föreläsningarna för dagen fick jag ett meddelande om att datorn hade kommit och att jag kunde hämta den samma dag. Glädjen var stor! Det var svårt att koncentrera sig på resten av föreläsningen, men som tur släppte blygheten och jag kunde koncentrera mig igen när vi började diskutera papperstidningar (!) i gruppen.

Efter skolan susade jag iväg till Multitronic med lätta trampsteg. In gick jag med bestämda steg och telefonen i högsta hugg för att visa mejl om nödvändigt. Expediten tyckte antagligen att jag var oförskämd som står och knaprar på telefon då jag säger mitt ärende. Datorn och kvitto fick jag i handen utan att behöva visa något som helst bevis på att jag verkligen är personen jag säger att jag är. Det var lite konstigt. Men, ack den som misströstar för sådana världsliga saker!

Jag cyklade hem oroad över att datorn skulle falla av cykelstyret och gick ibland en bit. Men hem och oskadd kom både jag och datorn och efter lite installationer är jag igång igen! Detta firar vi med en nystart i bloggandet.

Nu måste jag gå ut med min stackars hund som snart kissar i brallorna!

Hej hopp // Sandra