Abbe på bordet

Idag har jag haft värkdagen from hell. Jag borde ha insett, med tanke på min erfarenhet av samma sak, att det var ett misstag att gå till skolan utan att ta värkmedicin. Det resulterade i 45 minuters plåga i klassrummet, varpå jag fick säga åt läraren att jag var tvungen att gå hem, tänkte börja gråta på apoteket (tack hormoner) och snabbt in till butiken efter mat och mörk choklad(!). Tack vare min dumhet att inte ta valfri värkmedicin som kanske skulle ha lindrat lite i alla fall så fick jag återigen ligga med vetedynan på magen och ryggen och gråta av smärta i timtal innan värkmedicinen hjälpte.

Nu har jag tagit maxdosen per dygn och ändå känns det av i magen..Blir galen på det här!

Imorgon ska jag läggas på bordet - operationsbordet. På samma gång som jag är glad att jag får mitt öronproblem åtgärdat känns det lite läskigt med en ny typ av operation. Jag ska få trumpetgången som går från örat till svalget ballongutvidgat imorgon så att vätskan som jag har bakom trumhinnan ska kunna rinna bort så småningom. Läkaren sa att man märker om det har hjälpt efter en månad och att det är lite över 50% chans att det hjälper. Hoppas jag är en av de 50% som blir hjälpt. Jag är verkligen trött på att konstant ha ett dräneringshål i trumhinnan.

Nu ska jag äta allt jag kommer över så att jag klarar mig till efter operationen imorgon.

Om det händer något, så ta hand Tindra och Quila. INGEN avlivning!